flygandeskor

Har satt mig ute på balkongen med datorn för att jag känner mig sämst om jag sitter inomhus den enda soliga dagen på antagligen hela veckan. Det är lite halvlätt att försöka se något på skärmen, men jag hoppas det blir någorlunda bra.
Annars i livet tittar jag himla mycket på Greys Anatomy och tänker hela tiden på att jag borde städa mitt rum.
Igår var jag på klubb för första gången sen jag fyllde arton. Det gick väl mer eller mindre bra och förutom ett stort sugmärke på halsen som antagligen aldrig kommer gå bort så tycker jag att det blev en jättekul kväll.
Jaja, jag ska lyssna lite mer på Port O'Brien nu och sedan försöka städa upp lite efter igår.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Allt rullar på och efter imorgon har ännu en vecka passerat. Om 6 veckor och en dag börjar skolan. Vet inte om det är för långt tid kvar eller alldeles för kort.
Ikväll blir förhoppningsvis kul och imorgon tänkte jag börja med ett nytt hälsosamt liv, ett liv som inte involverar choklad och glass varje dag. Fast samtidigt, vad ska man göra? När det inte ens vill bli någon riktigt sommar med sol och värme kan man lika bra fortsätta trycka i sig fett och socker.

 

 

 

Idag kommer min säng och jag har lånat Greys anatomy av Anna så ska spendera hela kvällen i min säng och kolla på det.
Allt är himla bra, det sämsta är väl att jag tvingas äta laxpudding (och de hör väl alla bara på ordet att det inte är något gott).

Nu är lägret slut och det är också allt annat med.
Saknar människorna på lägret och allt annat som hade med lägret att göra. Det var så himla bra och fint att jag blir vemodig.
Ska kämpa för mitt liv för att fortsätta hålla kontakten med dessa människor.
Kommer antagligen hem imorgon och det kommer också bli bra. Känns som om verkligheten behöver mig.
Nu ska jag umgås med min familj och försöka att inte deppa.
HA DET BRA

Fyra dagar kvar tills jag ska till Göteborg. Ska bli himla skönt.
Om en vecka och fyra dagar har jag sommarlov på allvar och då ska jag sova. Det kommer bli det bästa någonsin.

Jag sitter ensam här hemma och är trött på att bo själv. Nu får min familj komma hem. 
Jag kan inte ens njuta av att bo själv eftersom jag måste iväg till Lund var eviga dag denna vecka och spela i en jävla orkester som är alldeles för bra för mig, för även om jag anstränger mig så att min tunga börjat blöda lyckas jag knappt spela en låt från början till slut. 
Nä. Jag vill inte gå dit mer. Och jag orkar inte vara optimistisk mer och tänk "men det kan ju inte gå sämre än vad det gjorde idag, bara i sånna fall lika dåligt och det har du ju redan vart med om, höhöhö". 
Nä jag bittrar mig. 
Och även om det kanske låter som om detta inte är så allvarligt känns det extremt hemskt och jag vill bara gråta. Måste ha någon form av pms eller något eftersom det egentligen (egentligen egentligen) var en ganska kul dag med trevligt folk som inte riktigt brydde sig om jag spelade rätt eller ej, iallafall brydde de sig inte så mycket. 

Det har varit en hektisk dag, och klockan är inte ens fyra, och flera gånger har allt mer eller mindre krisat, men jag lyckades fixa allt och därav känner jag mig extremt nöjd.
Jag ska äta den godaste middagen ikväll och försöka att inte tänka på imorgon. 
Fast det går inte för jag är jättejättejättejättenervös inför imorgon och jag tror inte jag kommer klara det och jag vet inte och jag orkar inte. 
Men skitsamma. Det blir nog bra. 

Färgade håret lite halvt i onödan och nu är det typ mörklila, på allvar då, innan var det ändå mest rött.