flygandeskor

Jag sitter ensam här hemma och är trött på att bo själv. Nu får min familj komma hem. 
Jag kan inte ens njuta av att bo själv eftersom jag måste iväg till Lund var eviga dag denna vecka och spela i en jävla orkester som är alldeles för bra för mig, för även om jag anstränger mig så att min tunga börjat blöda lyckas jag knappt spela en låt från början till slut. 
Nä. Jag vill inte gå dit mer. Och jag orkar inte vara optimistisk mer och tänk "men det kan ju inte gå sämre än vad det gjorde idag, bara i sånna fall lika dåligt och det har du ju redan vart med om, höhöhö". 
Nä jag bittrar mig. 
Och även om det kanske låter som om detta inte är så allvarligt känns det extremt hemskt och jag vill bara gråta. Måste ha någon form av pms eller något eftersom det egentligen (egentligen egentligen) var en ganska kul dag med trevligt folk som inte riktigt brydde sig om jag spelade rätt eller ej, iallafall brydde de sig inte så mycket.