Råkade färga håret i en för mörk färg.
Halv tio, nittonde maj. Och jag är liksom kvar. Det är så det känns och det känns egentligen inte ens dåligt.
Men det är så det är.
Är sjuk men ändå frisk och jag pluggar en massa samtidigt som jag inte pluggar alls. Jag är tjugo år och jag funderar på när man blir vuxen, jag tror nog inte att man någonsin blir vuxen man blir bara äldre.
Förhoppnigsvis mycket äldre.
Och för allt jag aldrig kommer vara. Och för allt jag så gärna vill.
Det jag trodde jag tappat men jag sedan hittade igen, det är återigen förlorat och jag måste börja leta igen.
Kommentarer
Trackback
