Alltid den



Jag har ett blåmärke på mitt knä som gör jätteont och jag känner som alltid för för mycket. Jag är rädd. Och glad. Och ledsen. Jag saknar människor och jag saknar andra dagar. Även om dessa dagarna också är bra. Jag lovar att göra något nu. Jag lovar. Egentligen är jag för ung för att vara så gammal. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0