Vi går ut och brinner upp i natten
Jag har övat olika sångstämmor hela dagen så nu har jag ont i halsen.
Minns att jag vid denna tiden förra veckan hatade tanken på skolan, nu har jag redan börjat älska skolan igen. Jag vill aldrig ta studenten och jag vill aldrig lämna Malmö. Aldrig aldrig.
Men det blir ju inte som man vill. Tiden går. Tid består, om man kan säga så.
Jag försökte måla en tavla innan idag, tänkte nämligen i någon minut söka till konsthögskolan. Dock misslyckades bilden och blev precis likadan som alla andra mina bilder.
Men, jag ska inte ge upp, jag ska måla en jättefin tavla. Och sedan ska jag bli konstnär.
Eller nä.
Jag ser domen i dina ögon.
(Fett bra dag förövrigt, så alla vet att det i detta inlägg är en positiv känsla under orden. Är inte så bitter som jag utger mig för att vara, jag har bara en tendens till att låta bitter när jag skriver. Så nu vet ni det. Shit så långt inlägg, det var inte alls meningen)
