Jag känner fan allting som går att känna i mig

Jag är knappt hemma nuförtiden. Jag är ständigt trött och jag har ont i kroppen. Jag lever på skolan.
Det är fruktansvärt, men samtidigt underbart. Människorna där är så fina och det är så mysigt och en (oftast) så positiv stämning.
Jag längtar tills premiären. Men samtidigt inte. Jag vill inte det ska ta slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0