flygandeskor

Sitter och äter mat i min ensamhet och känner mig som en sorglig människa.
Eller nä, egentligen inte så sorglig, men lite ensam.
Taggar så himla hårt att gå och lägga mig, men jag kommer nog aldrig kunna göra det eftersom min mat aldrig verkar vilja ta slut.
Mest givande inlägget på länge jag vet. Men jag lever iallafall. Och jag äter. Kan tillochmed fota min mat och visa, det är faktiskt riktigt god mat.
Försökte få med lite omgivning på bilden, så ni bättre kan leva er in i min situation.
Aja. Puss. Tack och hej.