Fegt av mig att leva så

Saker blir aldrig som man tänkt sig.
Tillochmed mamma sa det, att inget är som man tänkt sig.
Jag har inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.
Jag vill bort härifrån. Bort bort bort. Men mest av allt vill jag stanna.
Känner mig kluven, liten och rädd.
Och jag hoppas på att livet ändå en dag ska bli så som jag tänkt mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0