Fast ingen fattar, fattar jag.
Helt plötsligt känns det som om det är för ett år sen. Som om ingenting har förändrats och som om ingenting har hänt.
Det stämmer ju dock inte eftersom det har gått ett år, det mesta har förändrats och saker har hänt, men ändå.
Går och tänker alldeles för mycket på detta med framtiden. På att jag nästa sommar inte har sommarlov utan är arbetslös.
Jag är omotiverad och panikslagen, fast samtidigt längtar jag så sjukt mycket.
Vet inte riktigt vad jag gör men något får det att funka ändå.
Kommentarer
Trackback
