Bittert nederlag.
När jag ändå bara känner för att klaga vill jag påpeka en extremt jobbig grej.
Jag hatar, och då menar jag verkligen hatar, när man kommer på en sak som hänt, det kan vara samtal av olika typer, små scener man vagt minns eller jättelånga konversationer på t ex en fest. När man sedan tänker lite mer på denna sak inser man att man inte vet om det verkligen har hänt eller om man drömt det eller om någon annan vart med om det och berättat det.
Idag har typ allt jag tänkt på vart sådana "saker".
Saker man helt enkelt inte vet om de faktiskt har hänt.
Alltså, så irriterad man blir.
Kommentarer
Trackback
