Jag önskar för mitt liv så innerligt att något ska hända.
Jag hatar den här kvällen. Den är tråkigt och jag gör inget vettigt. Jag sitter och fyller min dagboks sista sidor med skit. Ord som inte gör någon betydels och som inte ens ger mig någonting. Jag skriver och skriver och kan inte sluta.
Det känns som om jag skriver för att jag måste. Lite som att andas. Man måste.
Det funkar inte. Jag kan inte längre skriva sida efter sida om hur orättvist livet är.
Kommentarer
Trackback
