flygandeskor

Jag lyssnar på fin musik och gråter lite i min ensamhet. Gråter över allt hemskt men också över det vackra. Jag ogillar sådana här kväller samtidigt som jag vet att jag inte hade kommit långt utan dom. Kvällar då man sitter ensam uppe tills man sedan riktigt trött skiter i att tvätta av sminket och bara lägger sig som man är. Då tiden känns som om den står stilla. Man orkar inte tänka på igår och man vill inte tänka på imorgon. Man tänker mest inte alls utan bara sitter, bara är.