Igen.
I fem dagar har jag varit här och varje dag har nästan varit lika tråkig.
Känner mig som en hemsk människa som inte kan uppskatta familjetid och hemmakvällar, men jag kan inte hjälpa det. Jag håller på att sakta tyna bort och i brist på annat söker jag kommunikation via min blogg.
Försöker att sprida någon form av budskap.
Jag får dock bara fram budskapet; jag har tråkigt, vill hem.
Inte så lyckat. Inte lyckad alls.
Hela jag har börjat blekna. Min hårfärg har börjat bli mer brunorange än röd. Mitt ansikte är färglöst.
Om det inte skulle vara för mina färgglad kläder undrar jag om jag skulle synas alls.
När min kära husvärd möter mig på fredag på stationen undrar jag om hon kommer känna igen mig...
Nej, nu får jag ta och skärpa mig. Livet är faktiskt inte så grymt mot mig och om två dagar kommer jag ha så kul att jag inte ens kommer hinna blogga.
Nu får jag ta och rycka upp mig.
Jag ska dricka upp vattnet i mitt glas och bege mig mot verkligheten utanför mitt rum.
Önska mig lycka till.
Kommentarer
Trackback
