Highway man
Det regnar. Fönstret står halvt på glänt och den friska, kalla luften fyller mitt lilla rum.
Mitt lilla rum som stått mer eller mindre oförändrat de senaste 10 åren.
Mitt rum med blåa väggar och röd-rutiga gardiner.
Mitt rum.
Imorgon, tjugo i 11, åker jag. Jag åker hem till Malmö igen.
Hem till vänner.
Hem till fest.
Jag åker hem och jag vet inte när jag kommer tillbaka. Kanske blir det innan skolan börjar.
Kanske blir det när löven ligger gula på marken.
Det spelar ingen roll. För tillfället.
För tillfället ska jag hem, ha roligt och jobba.
För tillfället borde jag vara sjungande glad över att sista dagen på denna veckan är slut.
Över att veckan hos pappa är slut. Det är jag inte.
Givetvis inte.
Som en knut imagen har det onda, saknaden satt sig.
Givetvis.
G I V E T V I S.
Kommentarer
Trackback
