Det mest underbara av alla underbara ting
Jag älskar känslan av att vara riktigt glad. Alltså inte bara glad, utan när man känner riktigt glädje. När känslan bara fyller hela ens kropp och man sitter och ler för sig själv åt egentligen ingenting. När man bara måste lyssna på riktigt glada låtar och alla människor man går förbi, ser alla så väldigt vackra ut.
Glädje. Inte lycka. Utan glädje för att man lever. För att man har ett så grymt liv.
Den glädjen som också är så otroligt ömtålig. Den glädjen som kan försvinna på två sekunder. Glädjen som kan övergå till fullkomlig nedstämdhet.
Men de gånger man faktiskt känner glädje. De gånger är så fantastiskt underbara. De gånger är som silke för huden. Som silke för ens inre.
Kommentarer
Trackback
