Det är som overklighet
Här sitter jag och försöker plugga. Jag ska skriva en liten uppsats men eftersom jag inte har boken med instruktionerna till hur jag ska skriva uppsatsen är det svårt. Därav måste jag köpa en ny ful dyr studiebok imorgon så att jag kan, när jag kommer hem igen efter dagen ca 20.00, skriva uppsatsen. (Egentilgen ska det bli lite lite lite lite kul att skriva den men ja jobbigt med). Precis sa jag också hejdå till Anna som ska tillbaka till Skottland imorgon igen. (Det var inte ens lite lite lite lite kul).
Jag känner ungefär såhär kring livet just nu:
Jag ger livet en ironsik tummen upp.
Några bra saker är iallafall att:
Om 22 dagar är det valborg
Om 23 dagar har jag omtenta SKOJA DET SKA INTE BLI KUL
Om 52 dagar kommer Anna hem igen
Om ca 60 dagar är min engelskakurs slut
Om ca 63 dagar kommer Helena hem igen (!!extremt bra och kul!!)
Och om ca 86 dagar ska jag åka till Bråvallafestivalen
så livet kommer vara oironiskt tummen upp ganska snart!! Det känns bra.
Men imorgon känns dock inte så kul, men om iallafall två dagar är imorgon över yeah!
håhå nä ska sluta nu, detta inlägg är onödigt och jättelångt och jag vet inte ens inte vad jag försöker mig på att säga.
Puss och kram. Nu ska jag städa alternativt försök plugga.
Lite tankar
Jag tänkte på att himlen såg ut som en målning av akvarell
på hur man kunde se penseldragen som bräckliga ränder i molen.
Sedan stannade tåget i Lund och jag tänkte att Lund är en romantiserad stad.
